Det finns en intressant dynamik mellan källor till orderflöde på marknader med korsmarginaler för utlåning och isolerade marknader för utlåning och lån. Låt oss säga att det finns tre typer av orderflöde: 1) Rena långivare: bara låna ut 2) Rena låntagare: bara låna 3) Låna ut låntagare: låna ut och låna Låntagare kan endast existera på marknader med korsmarginaler, vilket gör det till en unik källa till inflöden för utlåningsutbudet. Och eftersom parametrarna (LTV och likvidationströsklar) ofta är bättre för populära underliggande tillgångar (t.ex. ETH) än deras avkastningsbärande version (t.ex. wstETH), bör vi se fall där utlåningsavkastningen blir obehagligt låg för rena långivare av underliggande kärntillgångar. Detta beror på att låntagare som lånar ut på sitt marginalkonto inte bryr sig om den riskjusterade avkastningen på utlåningsavkastningen - de bryr sig om den riskjusterade avkastningen för hela sin strategi. Så under vissa omständigheter kommer det att finnas utlåningsavkastningar som är vettiga för låntagare, men inte rena långivare. Ett motviktsflöde är en ökad efterfrågan på lån från ett större strategiområde. Låntagare har alla par till sitt förfogande, utan ofragmenterad likviditet. Å andra sidan har isolerade marknader inget flöde från låntagare. Endast rena långivare och rena låntagare. Som ett resultat av detta måste isolerade marknader fokusera på alternativa innovationer som riktar sig till rena långivare och rena låntagare separat. För rena långivare har kapitalförvaltare blivit populära för att abstrahera portföljförvaltning bort från insättarna. Detta hjälper också nya marknader att ta fart, eftersom kapitalförvaltare är väl positionerade för att upptäcka dem tidigt och långsamt öka allokeringen när efterfrågan på lån växer. För rena låntagare har typer av säkerheter med längre svans (t.ex. token med fast ränta) börjat låsa upp nya strategier. Dessa nya strategier ökar den totala efterfrågan, på samma sätt som strategier som är unika för marknader med korsmarginaler.